Karateträning kännetecknas av den hårda träningsdisciplinen - varje karateka (karateutövare) koncentrerar sig helt och hållet på träningen.
Träningen delas upp i tre olika områden:
Grundtekniker som övas utan
motståndare och omfattar slag, sparkar, blockeringar, förflyttningar,
vändningar, och ställningar.
KIAI ( Skriker) Hjärtat cirkulerar blodet till kroppens olika organ blodet förser cellerna med näring och borttransporterar avfallsprodukter från lungorna.
Om blodet får stagnera i buskregionen blir musklerna och hjärnan svältfödda på näring och deras funktion försämras. Om å andra det korrekta inre buktrycket bibehålles pressas blodet lättare uppåt hjärtat, som därigenom lättare kan fullgöra sitt arbete.
En grundföresättning för att bibehålla det korrekta inre buktrycket är en korrekt ställning, d v s kroppen rak med nästippen rakt ovanför naveln samt sätet indraget. Vidare måste andningen ske genom buskandning, och alltså inte med den övre bröstkorgen. Ju mera luft man kan pressa ned i buskregionen, desto stabilare och starkare är man. Det är alltid lättare att besegra en motståndare då han just andats ut.
Därför observerar man noggrant motståndarens andning i avancerad ippon-kumite. Man kan själv konstatera att det är svårare att lyfta någonting tungt just efter en utandning. Normalt tar man ju alltid ett kraftigt andetag före ett lyft.
KUMITE
En övning där man tillämpar kihon på och med riktiga
motståndare.
KATA
En formell övning där karatekan försvara sig mot attacker från
tänkta angripare. Kata utförs ensam eller i grupp, och kan liknas
vid en slags skuggboxning men med den skillnaden att alla röresler är
förutbestämda.
Förutom de tre ovan nämnda träningsformerna tillkommer hård fysisk träning, stretching meditation.